Damon skriver idag riktigt bra om sitt barndoms Iran, och jämför med dagens Sverige:
Det är svårt att veta hur pass läskigt det är med övervakning. Vi höll på med en del olagliga saker under min uppväxt. Rädslan för säkerhetspolis, tjallande grannar och därmed bestraffning gjorde att vi inte kunde njuta av vårt brott. Vår brottslighet bestod i att vi lyssnade på utländsk musik. Jag älskade Michael Jackson. Men var det fest, fick man se till att musiken inte hördes ut. Då kunde det bli razzia.
Idag dansar jag till Michael varje helg. Men jag skräms av att det finns tendenser till att börja övervaka oss även här i Sverige. FRA har jag protesterat mot tidigt. Skapat antisajt. Försökt väcka opinion. Tyvärr är det nog bara början. Ger man dem lillfingret sitter man snart fast med hela armen och kan inte längre ta sig i skrevet á la Michael.
Varför behöver vi i Sverige vara så blåögda och rösta igenom lagar som systematiserar övervakning av oss medborgare? Varför ska vi sitta i knät på upphovsrättsindustrin och rädda deras sedan länge utdaterade plastbitar?
Om fildelning är ska vara olagligt eller inte är ju ett ämne som debatteras hårt idag, men jag tror de flesta kan hålla med om att det inte är rimligt att kasta bort allas mänskliga rättigheter i upphovsrättsindustrins namn.Inte heller är det rimligt att myndigheterna i ett av världens mest demokratiska länder ska få lyssna på oss i smyg. (och tro inte att jag bara pratar om FRA. Läs på om datalagringsvansinnet!)
Men frågan är större än så. Hur ska framtiden se ut nu när obegränsad kommunikation blir möjlig för alla? För vem som helst hur mycket som helst till var som helst? Ska vi vanliga människor fortfarande betraktas som passiva mottagare och konsumenter på samma sätt som det fungerar med TV? Eller kommer vi få ta för oss mer av demokratin och göra verklighet av deltagarkulturen?
Jag har redan röstat på Piratpartiet, och jag uppmanar dig att gå och göra samma sak på söndag. Det handlar inte om fildelning, utan den mycket större och allomfattande frågan om fortsatta rättigheter för oss medborgare.
Många som känner mig kanske inte är helt förvånade över att jag kommer ut som piratpartist då jag länge propagerat för sunt förnuft vad gäller fildelnings- och teknikfrågor. De som sitter i riksdagen (och EU-parlamentet) idag har en mycket begränsad uppfattning om vad Internet egentligen innebär och vad det kan betyda för framtiden.
På den politiska skalan ligger jag annars närmast KD i mina åsikter, men inte heller de har den blekaste aning om vad de ger sig in på när de pratar om Internet. Följande citat är från Ella Bohlin:
Jag tror på människors kreativa förmåga och jag står för att jag tycker att det är rätt att få något tillbaka för det man skapat – därför stödjer jag Ipred!
Den sista meningen går bara inte ihop för mig. Ett hopp i resonemanget, en slutledning som inte stämmer. Taget ur luften. Hur kan man ens tro att parapolisiära styrkor som med maffiametoder angriper musikernas fans skulle få folk att vilja köpa samma musikers musik? KD tappar även denna gång min röst; kulturens framtid ligger inte i ett statligt sanktionerat monopol utan i folks kreativitet.
Sedan är jag ju kristen också, något som faktiskt inte alls är i konflikt med dessa mina politiska åsikter. På tal om det så har jag inte hittat så många kristna på nätet som uttalar sitt stöd för piratfrågorna. Jag vet att ni finns, kom fram och stå upp för era åsikter!
Få se hur reaktionerna på detta politiska tillkännagivande blir. Kommentera på!
