Det här blir mitt första svenska inlägg på bloggen, håll till godo!

FRA-debatten fortsätter, det politiska slagsmålet över IPRED är i full gång, och nu detta. Efter ett svenskt (!) initiativ kommer nu via EU förslaget om att nästan all slags datatrafik – läs: hur du surfar, ringer, e-postar, pratar över skype eller med din ip-telefon – ska lagras av de som tillhandahåller dessa tjänster.

Så förutom att den halvhemliga organisationen FRA ska lyssna in på internettrafiken ska filmbolagen kunna pressa ut oskyldiga på pengar ska dessutom all vår elektroniska kommunikation spåras och lagras på leverantörsnivå. Första gången (FRA) var det pga “rikets säkerhet”, andra gången (IPRED) skulle man offra allt för att få fast de där “skurkarna” som inte vill köpa musik, och denna gång är det Hells Angels som man använder som ursäkt för de östtyska metoderna.

Problemet är bara det att när man gör sådana här saker i demokratins namn kommer man till slut vakna upp och upptäcka att den försvann genom lagstiftning istället för att tas ifrån oss av kriminella. Det är knappt tjugo år sedan muren föll, men redan börjar man glömma hur mycket öststaterna (t.ex. DDR – Deutsche Demokratische Republik) stoltserade med sin falska frihet och sitt falska folkstyre.

Och tro inte att oppositionen är mycket bättre i de här frågorna, faktum är att fd justitieminister Thomas Bodström själv drev igenom frågan i EU. Och vad gäller FRA och IPRED försöker man bara vinna röster genom att påståsig vara för integriteten.

Leif Nixon har skrivit ett intressant inlägg om datalagringsdirektivet på sin blogg. Läs det!

Tredje gången gillt på ett par månader! Låt oss få se en riktig bloggbävning även denna gång.